Hoppa till innehåll
Läge, läge, läge. När 13-åriga Danielle Lei ställde sitt kakbord utanför en butik för medicinsk cannabis i San Francisco behövdes inga avancerade säljknep. Efter 45 minuter behövde lagret fyllas på. Två timmar senare hade 117 askar fått nya ägare. Ibland ryms en hel affärsutbildning på ett hopfällbart bord.
Det finns människor som lägger år på att studera marknadsföring. Andra anlitar konsulter för att identifiera målgrupper, utveckla kundresor och förklara varför ingen köper deras produkter.
Danielle Lei och hennes mamma Carol tog med sig kakorna till The Green Cross.
Historien utspelade sig i februari 2014, men har alla förutsättningar att åldras bättre än innehållet i en öppnad kakask.
Alltid redo för fikasugna kunder
Tillsammans med sin mamma ställde Danielle upp försäljningen utanför verksamheten för medicinsk cannabis på Mission Street i San Francisco. Butiken hade välkomnat initiativet, och kunderna visade sig uppskatta möjligheten att stödja scouterna.
Efter bara 45 minuter behövdes fler kakor. Under två timmar såldes sammanlagt 117 askar, nästan en i minuten.
Scouternas beredskap sattes därmed på ett ovanligt konkret prov: alltid redo, men helst med ett reservlager.
Matbutiken fick se sig slagen
Dagen därpå sålde Danielle 80 askar under lika lång tid utanför en Safewaybutik, enligt mammans uppgifter i den samtida rapporteringen.
Det är också en respektabel försäljning. Men utanför cannabisbutiken gick det åt 37 askar till, motsvarande ungefär 46 procent fler.
Två försäljningstillfällen är förstås ingen vetenskaplig marknadsundersökning. Däremot är det ett ganska övertygande argument för att fundera över var man ställer sitt kakbord.
På ekonomispråk skulle någon sannolikt kalla det träffsäker målgruppsanpassning.
Vid köksbordet räcker det med: bra ställe.
Ett kakbord blev en världsnyhet
Försäljningen uppmärksammades av flera stora medier. En trettonåring, ett bord och några travar kakaskar hade plötsligt blivit internationellt nyhetsstoff.
Mamman beskrev försäljningen som ett sätt för dottern att lära sig företagande och möta olika delar av staden. Placeringen gav också möjlighet att prata om droger.
Den regionala scoutorganisationen Girl Scouts of Northern California förklarade att familjer kunde göra olika bedömningar av försäljningsplatser och att mammans beslut inte skulle ses som ett ställningstagande från organisationen.
Det var alltså möjligt att stödja scoutverksamheten utan att först enas om hela narkotikapolitiken. En praktisk lösning, särskilt när det fanns kakor att ta hand om.
Märket för god affärskänsla
Det fina med historien är hur odramatisk själva händelsen var. En scout sålde kakor tillsammans med sin mamma. En verksamhet välkomnade dem. Kunder handlade. Lagret behövde fyllas på.
Ändå räckte närheten till cannabis för att göra ett vanligt insamlingstillfälle till en internationell snackis.
Danielle behövde inte lösa den debatten. Hon hade redan fullt upp med försäljningen.
Om det saknades ett scoutmärke för god affärskänsla borde någon åtminstone ha börjat skissa på ett.
Förslagsvis en kakask. Med en liten brandsläckare bredvid, eftersom lagret uppenbarligen gick åt som smör i solsken.
