Hoppa till innehåll
En av de stora frågorna just nu är prisökningen på många av de varor och tjänster som vi beror på i vardagen, konstigt nog har inte priserna på cannabis ändrat sig märkbart de senaste decennierna, det skriver Christian Engström om i denna veckas krönika!
Narkotikapriserna i Sverige var stabila under 2022, trots den höga inflationen på det mesta annat. I ett längre perspektiv har priset på cannabis halverats sedan mätningarna startade 1988, om man tar hänsyn till penningvärdet. Efter flera decennier av nolltolerans och krig mot narkotikan är drömmen om det narkotikafria samhället mer avlägsen än någonsin. Att försöka strypa tillgången med insatser från polis och tull har helt enkelt inte fungerat.
Det är CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, som gör en uppskattning av narkotikapriserna i sin nysläppta rapport Narkotikaprisutvecklingen i Sverige 1988-2022. CAN skriver i sammanfattningen:
Under 2022 skedde prisökningar på bland annat energi och livsmedel. Narkotikapriserna förblev dock i stora drag oförändrade jämfört med 2021. Inte heller under pandemiåren 2020–21 påverkades narkotikapriserna i någon nämnvärd grad mot 2019.
…
För vissa narkotikasorter finns priser inrapporterade sedan slutet av 1980-talet. Generellt har priserna sjunkit sen dess och det har dessutom skett en halvering av kronans värde, enligt SCB:s konsumentprisindex. Sammantaget har detta lett till att de reala priserna på exempelvis heroin och amfetamin fallit till en fjärdedel jämfört med startåret 1988. Även hasch- och kokainpriserna har sjunkit och är idag halverade, återigen med hänsyn tagen till inflationen. Den största delen av dessa prisfall inträffade redan innan millennieskiftet, även om de fortsatt därefter, inte minst till följd av senaste årets inflation.
CAN illustrerar priset på cannabis med det här diagrammet:
Priserna i diagrammet är i 2022 års penningvärde. 1988 kostade ett gram cannabis ungefär 100 kronor, precis som det gör idag. Men eftersom kronans värde har halverats sen dess blir det en halvering av priset i reala termer.
Hur narkotikapriserna har utvecklats är inte bara intressant för den som tänker köpa narkotika. De är också en bra mätare på hur effektivt polisens och tullens arbete är när det gäller att minska tillgången på narkotika.
Lagen om tillgång och efterfrågan säger att om tillgången är begränsad, då stiger priserna. Och om tillgången är god sjunker de. Vilket alltså är precis vad som hänt under de decennier som politikerna har försökt skapa det narkotikafria samhället med hjälp av tull och polis.
CAN:s siffror ger svart på vitt att den svenska narkotikapolitiken har misslyckats fullständigt.
Inte nog med att den ”restriktiva narkotikapolitiken” har givit oss sidoeffekterna högst narkotikadödlighet och flest gängskjutningar i hela EU. Även själva huvudmålet – att minska tillgången på narkotika – har misslyckats helt.
Resultatet av att polisen för varje år har satsat allt större resurser på att utrota tillgången på narkotika är – ingenting. De har inte ens lyckats få narkotikapriserna att hålla jämna steg med inflationen. Det är ingen brist på narkotika i Sverige. Det händer oftare att apoteket har slut på den medicin man behöver än att ens langare har slut på knark. Att försöka strypa tillgången funkade inte.
Nu är förstås den svenska narkotikapolitikens totala misslyckande inte är någon ny nyhet. CAN har publicerat sin rapport om narkotikapriserna varje år sedan 1988, och siffrorna har redan talat sitt tydliga språk i decennier.
Men de styrande politikerna vägrar att ta till sig informationen. Eller förresten, de har nog faktiskt förstått att den svenska narkotikapolitiken är en katastrof. Det är därför både den förra regeringen och den nuvarande så envist vägrar att utreda narkotikapolitikens effekter. De vet vad en sådan utredning skulle komma fram till. Och de vågar inte ta den politiska risken att erkänna att de senaste 40 årens politik var fel.
Men strategin att våga vägra verklighet i narkotikapolitiken närmar sig vägs ände. Dels på grund av förändringar i omvärlden, där länder som USA och Tyskland rör sig mot en legalisering. Men framför allt för att de svenska väljarna har tröttnat på det narkotikafinansierade gängvåldet och kräver åtgärder som faktiskt fungerar.
Att legalisera cannabis och låta det säljas under reglerade former kommer självklart inte utplåna all gängbrottslighet. Det finns det ingen som tror eller påstår. Men det skulle ta bort ett antal miljarder av gängens basinkomst, och försvåra nyrekryteringen när det inte längre finns lika mycket lätta pengar att tjäna för 15-åriga narkotikaförsäljare.
Förr eller senare kommer politikerna i Sverige behöva ta av sig skygglapparna i narkotikapolitiken. Om den sittande regeringen vill ha en chans i valet 2026 måste den kunna visa upp konkreta resultat mot gängen. Att blint fortsätta den politik som skapade problemen kommer inte att lösa dem.
Tillsätt en narkotikautredning utan skygglappar nu!
—
Läs också:
Kriminaliseringen av narkotika är ett enormt – och misslyckat – socialt experiment
