Hoppa till innehåll
Det säljs cannabis i Sverige, vad man än tycker om saken. Det har varken tull, polis eller nykterhetskampanjer kunnat ändra på, och kommer inte kunna ändra på i framtiden. Valet vi har är om cannabis ska säljas av beväpnade gäng i gångtunnlar, eller under reglerade former på Systembolaget.
Den svenska narkotikapolitiken startade för ett halvsekel sedan med en dröm om det narkotikafria samhället. Finns det ingen narkotika kommer ingen att fara illa av narkotika, var tanken.
Men efter femtio år av ”restriktiv narkotikapolitik” har drömmen förvandlats till en mardröm, med skjutningar och sprängningar så gott som dagligen.
För varje år har samhället avsatt mer och mer resurser till tull och polis, och till olika kampanjer med budskapet ”knark är bajs”. Men det har inte lett i riktning mot ett narkotikafritt samhälle, tvärtom. Istället har vi fått beväpnade gäng av kriminella som terroriserar gatorna, och som ibland skjuter oskyldiga förbipasserande.
Alla typer av droger är idag billigare, mer tillgängliga och mer använda än de var när kriget mot narkotikan startade. Det gäller inte minst cannabis, som polisen uppskattar står för hälften av pengarna på narkotikamarknaden.
Eftersom det är kriminellt att sälja cannabis är det bara kriminella som kan göra det. Det har givit dem monopol på en marknad som varje år ger miljarder i vinst. De pengarna är basen för den gängrelaterade brottsligheten.
Med hjälp av basinkomsten från narkotikahandel kan de kriminella gängen gradvis utöka sin verksamhet. Med de pengarna kan de köpa vapen och rekrytera så många nya unga killar som de behöver. Och för att skydda sina revir på narkotikamarknaden måste de göra det.
I den senaste skjutningen i Skärholmen var offret en helt oskyldig utomstående. Men sedan en tid har det rått gängkrig i Skärholmen mellan rivaliserande grupper. De kämpar om att ta kontrollen över den lönsamma narkotikamarknaden i området. Därför stod det ett gäng beväpnade killar i gångtunneln som pappan med sin son skulle cykla igenom.
Att gängen beväpnar sig och blir allt brutalare är ingen slump. Det är den affärsmässiga spelplanen för verksamheter som ligger utanför lagen. Den som har mest våldskapital vinner. Och den som vinner tjänar enormt mycket pengar.
Om vi kan minska gängens narkotikainkomster kommer gängen att försvagas avsevärt. Det är precis som vilken affärsverksamhet som helst. Kommer det inte in lika mycket pengar får man skära ner. Sinar intäkterna kommer gängen inte ha råd att rekrytera och avlöna lika många killar.
Då blir det färre gängkriminella.
Men att få ner gängens narkotikainkomster på de sätt vi har försökt hittills fungerar inte.
• Det fungerar inte med knark-är-bajs-kampanjer för att få människor att sluta köpa droger och få ner efterfrågan. Det vet vi efter femtio år av sådana kampanjer. Bruket har bara ökat under den tiden.
• Det fungerar inte att stoppa narkotikan vid gränsen. När tullen gör rekordbeslag märks det inte på narkotikapriserna på gatan. Det finns så gott om narkotika att tullens beslag inte går någon skillnad.
• Och det fungerar inte att få bort narkotikahandeln med polisinsatser. Att polisen spärrar in mördare och grova våldsbrottslingar är förstås bra, och det ska de fortsätta med. Men alla luckor i de kriminella gängen fylls omedelbart på med nya unga killar som vill vara med och tjäna storkovan.
Polisens arbete blir som att försöka tömma en havsvik med en hink. Hur fort man än öser hjälper det inte, för det rinner till nytt i samma takt.
Men att legalisera cannabis fungerar. Då minskar de kriminellas inkomster.
Att legalisera cannabis är inte att ”släppa lös ännu en drog i samhället”. Det är att ta kontrollen över en drog som redan finns i samhället, och som alltid kommer finnas där.
Genom att låta cannabis säljas på Systembolaget istället för av kriminella i gångtunnlar vinner vi flera fördelar. Systembolaget kollar åldersgränser, det gör inte gatulangare. Köparna får en garanterad och kontrollerad produkt som de kan lita på inte har spetsats med livsfarliga tunga droger. Men framför allt förlorar gängen en av sina största och lättaste inkomstkällor.
Att det fungerar vet vi bland annat från Kanada. De legaliserade cannabis 2018, så att alla vuxna där kan köpa cannabis lagligt från licensierade butiker. Efter fem år har de kriminella bara kvar en fjärdedel av cannabismarknaden, och minskningen ser ut att fortsätta kvartal för kvartal.
Det har inte eliminerat hela den olagliga marknaden (ännu), påpekar nykterhetslobbyister i Sverige skadeglatt. Det är i och för sig sant. Att legalisera cannabis är ingen silverkula som omedelbart löser alla problem med gängbrottsligheten. Men det slår hårt mot gängens ekonomiska bas, och gör att färre kan försörja sig som gängkriminella.
Cannabis är en etablerad drog i Sverige, vad man än må tycka om den saken. Oavsett vilka lagar och vilken politik vi har kommer det fortsätta säljas cannabis för miljardbelopp varje år i Sverige. Alternativen ”utrota narkotikan” eller ”få folk att sluta knarka” finns helt enkelt inte i verkligheten.
Frågan är om vi ska låta den försäljningen ske under kontrollerade former på Systembolaget, eller okontrollerat av beväpnade gäng i gångtunnlar.
Väljer vi att fortsätta som idag kommer gängen fortsätta växa sig starkare. Då kommer pappan i Skärholmen inte bli det sista oskyldiga offret för den ”restriktiva narkotikapolitiken”.
…
Tack till Skum Tomte för uppslaget till den här krönikan.
Läs mer:
- Gängvåldet blir kvar så länge gängen får behålla narkotikamiljarderna
- Odramatisk utvärdering av Kanadas legalisering
