Hoppa till innehåll
Christian Engström berätta närmare vad han pratade om på 420 dagen i torsdags och förklarar varför det är kul att vara cannabisaktivist!
I torsdags den 20 april – 420-dagen – ordnade Liberala Ungdomsförbundet en manifestation för legalisering av cannabis i Kungsträdgården. Initiativet togs av Anton Holmlund (L), som är vice ordförande i LUF. Jag var inbjuden som en av talarna, vilket jag blev mycket glad över.
Här är ungefär vad jag sa.
Jag har varit aktivist för legalisering av cannabis sedan 2014. Bland annat skriver jag varje söndag en krönika om ämnet här på Cannabis i Fokus.
Legalisering av cannabis är en väldigt rolig fråga att vara aktivist på, av det enkla skälet att vi vet att vi kommer att vinna. Frågan är inte om, utan när Sverige kommer att legalisera.
Varför säger jag det så säkert? Det beror framför allt på två skäl.
Det första är utvecklingen i omvärlden. Kanada har legaliserat, och fler och fler delstater i USA gör det. Just nu tror jag det är 21 delstater som har legaliserat cannabis för nöjesbruk, men det tillkommer nya delstater hela tiden, så man behöver inte lägga den exakta siffran på minnet. Det viktiga är att det stadigt rör sig mot att fler och fler delstater legaliserar.
Det är också värt att notera att ingen stat som har legaliserat har ångrat sig och backat från reformen. Tvärtom visar det sig att när cannabis väl har blivit legaliserat i en stat, då ökar stödet för legaliseringen efter att den genomförts. Då kan människor med egna ögon se att himlen inte faller ner och att det inte blir några stora negativa konsekvenser.
I Europa är samma utveckling på gång. Viktigast är Tyskland, där regeringen presenterade en plan för legalisering förra veckan. Tyskland kommer inleda med att avkriminalisera innehav och odling av rimliga mängder för eget bruk. Det är en bra reform, och ett bra sätt att börja.
Att avkriminalisera hemodling är visserligen inte lika effektivt som en full legalisering när det gäller att ta pengarna från gängen. Det allra bästa är att göra så att cannabis kan säljas lagligt i butiker under reglerade former, ungefär som det fungerar med alkohol idag. Då har de som vill bruka cannabis ingen anledning alls att göda den kriminella ekonomin.
Men redan att tillåta odling för eget bruk är ett stort steg i rätt riktning. I synnerhet storkonsumenter kommer i många fall gärna börja odla själva när det blir lagligt. Det är mycket bra, eftersom det är just storkonsumenterna som är ryggraden i de kriminella gängens ekonomi. Och en avkriminalisering av innehav och odling har den stora fördelen att det kan genomföras snabbt. Att avkriminalisera eget bruk och hemodling skulle vara ett mycket bra sätt att börja även i Sverige.
För Sverige måste göra något. Det är det andra skälet till att vi kan vara säkra på att legaliseringen förr eller senare kommer att ske även hos oss.
Gangstervåldet från de kriminella förortsgängen är ett problem som regeringen helt enkelt måste ta tag i. Förra året var nästan hälften av alla svenska mord, 63 stycken, gängskjutningar. Det var det högsta antalet skjutvapenmord som någonsin har inträffat i Sverige under ett år.
Men vi kan redan se att trenden för 2023 är att vi kommer slå förra årets dystra mordrekord. Och nästa år lär det bli ännu fler om vi inte lägger om vår politik radikalt och utvecklingen får fortsätta i samma spår.
För experimentet med en restriktiv narkotikapolitik byggd på nolltolerans har bevisligen misslyckats. I mer än 40 år har staten lagt allt större resurser på att försöka strypa tillgången med tull och polis, på att jaga vanliga brukare och på propagandakampanjer med budskap som ”knark är bajs”.
Men ingen av de här tre strategierna har fungerat. Bruket av alla typer av narkotika har ökat jämfört med för 40 år sedan, inte minskat. Drömmen om det narkotikafria samhället är idag mer avlägsen än när myndigheterna började försöka uppnå det målet.
Istället har vi fått en situation med skenande gangstervåld som inte visar några tecken på att avta. Det är ingen slump att Sverige idag påminner om gangstrarnas guldålder under förbudstiden i USA på 1920- och 30-talet. Då var det pengarna från illegal alkohol som var motorn bakom våldet. Idag i Sverige är pengarna från cannabis gängens största inkomstkälla. Mekanismerna bakom den organiserade våldsspiralen är desamma.
Det här kommer regeringen förr eller senare behöva ta tag i. Just nu syns det inga tecken från vare sig justitieminister Gunnar Strömmer (M) eller socialminister Jakob Forssmed (KD) att de skulle vara beredda att ändra den narkotikapolitik som har givit oss de här problemen.
Men om våldet bara fortsätter öka kommer det bli mycket svårt för regeringspartierna att möta väljarna i riksdagsvalet 2026. Om inte den här regeringen lägger om kursen kommer det bli andra partier som får bilda regering nästa mandatperiod. Och den regeringen kommer i så fall stå inför samma situation. Att ha kvar huvudet i sanden och mumla sig genom tv-intervjuer fungerar inte längre.
Väljarna kräver att något görs för att bryta trenden och minska gängvåldet. Exemplet Kanada visar att en legalisering av cannabis är ett mycket effektivt sätt att slå mot den ekonomiska basen för de kriminella gängen.
Förr eller senare kommer Sverige gå den vägen inom narkotikapolitiken, precis som resten av västvärlden. Det är en fråga om ”när”, inte om ”om”. Men om det tar 2 år eller 20 beror till stor del på vad vi aktivister gör.
Därför ska vi se till att hålla trycket uppe i frågan. Och det klarar vi av att göra, för den narkotikapolitiska debatten i Sverige har redan rört sig väldigt långt i rätt riktning bara de senaste åren. Nu ska vi bara se till att få den här bollen över mållinjen.
Därför är det roligt att vara aktivist för legalisering av cannabis. När reformen väl är genomförd kommer Sverige vara ett bättre land än innan. Och vi vet säkert att vi kommer att vinna i slutändan.
Glad Gås på 420-dagen – och alla andra dagar!
